Direktlänk till inlägg 10 december 2011
Jag har länge gått och funderat på det här, faktiskt över ett år. Varför du åkte..? Du var gammal nog till att säja nej.
Jag hatade dig så mycket för det, men nu idag är allt det över, men tankarna kommer ibland.
Jag hatade dig så mycket, jag kunde inte sova och jag orkade knappt igenom dagarna, men sen hittade jag något som fick mig på bättre humör som fick mig att bli mig igen, Ska jag be om ursäkt för det? Nej, den ursäkten fick du aldrig och den kommer du aldrig att få. Du var inte där, och då var någon annan det, det tänker inte jag be om ursäkt för. Och det visste både du och jag redan då.
Jag behövde en helg ute med kompisar för att inse det, jag behövde se att jag var inte vilsen, Jag hade precis hittat mig själv.
Det var svårt, allt. Men nu idag så tänker jag på allt som : Vi hade det bra tillsammans, vi förstod varandra precis, vi hade väldigt mycket gemensamt, vi båda flydde ifrån något. Det är klart att jag saknar dig, men inte på samma sätt.
Jag kollar på teckningen du ritade åt mig, och då vet jag att : Du finns där ute och du har det bra, och mitt liv har precis börjat.
Jag har klarat mig igenom mycket, och du är en väldigt stor del i det, du hjälpte mig så otroligt mycket att inse saker att se att det bli bättre, man får inte släppa taget om sig själv, aldrig ge upp.
Jag vet inte hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade träffat dig, men det hade varit annorlunda, det vet jag.
Men just idag, vet jag.. att det finns inget jag inte klarar av.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
||||||
5 | 6 |
7 | 8 |
9 |
10 | 11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|