Mitt förflutna är inget jag brukar prata om så himla mycket om i bloggen. Inte om vad som hände. Jag är inte redo för det än, och jag vet inte när den dagen kommer heller. Det hände iaf för två år sen. OCh jag gick och bärde allt det hårda och svåra inom mej i ett år, tills 2009 höst. Då orkade jag inte längre. Jag trodde jag skulle vara stark och hålla ihop mig själv. Men sen insåg jag att ingen är stark nog att hålla det inom sig. Jag bröt ihop totalt. Jag ville inte leva längre, ville bara slippa alla minnen, allt som hade med det att göra. Den dagen förändrades mitt liv. Jag fattade aldrig vad det var som hade hänt. Jag tänkte ingenting just för stunden. Jag fattade ingenting. Jag visste inte ens hur jag skulle ta mig hem. Min kropp bara värkte. Det är först nu som jag orkar skriva nåt sånt här överhuvudtaget. Och jag trodde aldrig för tre år sen att jag skulle vara med om nåt sånt där. Men den dagen förändrades även jag. Helt och hållet. Jag hoppas att jag en dag ska kunna hjälpa andra. Än idag håller jag på att bygga upp ett nytt liv, och jag vet att jag en dag kommer lyckas. Men det tar tid. Jag mår mycket mycket bättre nu. Jag fick styrkan och viljan till att klara det. Den hade jag inte för ett halv år sen. För då mådde jag verkligen inte bra! Men jag vill att du/Ni ska veta att jag FINNS här! kram på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar