12 Dagar in på året har gått och jag är lite förvirrand på saker och ting. Men det är vell så också? Det är ju nu faktiskt gymnasie verkligen gäller. Det är inte "Det tar vi nästa år" eller "Det behöver jag inte tänka på nu" längre. Utan nu är det NU och inte SEN. Och sen är det allt annat. Tankar och frågor kring allt som har hänt? Saker som har hänt som jag aldrig kommer ha få svar på? För det är ingen som har svaren. Och även hur kommer allt bli? Det vet ingen riktigt, saker ändras ganska fort. Men ändå.. Kommer jag vara lycklig om ett år? Kommer jag gå det gymnasie jag vill? jag tror att dom frågorna snurrar i allas huvud just nu, Iaf dom som ska söka gymnasie och som håller på att starta ordenligt. Jag tänker tillbaka på när jag var liten. Hur allt var enkelt. Inga problem, visst hade man problem då, men inte sånna som nu. Och då löste alltid någon det åt en, Mamma eller syrran eller mostrarna. Alltid någon. Men en del problem kan dom inte lösa åt mej nu, utan jag måste ta itu med dom själv. Och det känns så jobbigt ibland. Stressen tar liksom över. Och jag vet att stressad behöver jag inte vara. alla säjer det. Men jag är det ändå. För det är den jag är. Stressad hela tiden. Blir nervös för en liten sak som att prata i telefon med någon som jag inte känner så bra, eller som jag känner fast aldrig pratat i telefon med. Det är den JAG är. Och jag vill ändra på det. Tro mej, verkligen! Men det är bara så svårt.

Dom som inte kan acceptera mej för den jag är och som tycker att jag ska ändra på saker? Varför är du min vän? Om du inte accepterar mej?

Varför vill du vara min vän om det är så himla mycket som du vill ändra på?

Frågor som inte jag kan svara på. Utan det är bara patetiskt, klart man får tycka vad man vill om folk, det kan ju ingen bestämma åt en.

Jag kan döma personer ganska snabbt. Men jag erkänner oftast när jag har dömt någon fel. Men jag litar på min känsla. För den har aldrig ljugit för mej. Jag litar på min gåva, att jag känner när folk är ledsna,arga,glada, om dom ljuger eller övrigt. Jag visar inte alltid när jag vet saker som att nån har ljugit eller nåt sånt. Men jag vet alltid! Och det sitter alltid kvar. Det glömmer jag aldrig!

På dessa 12 dagarna har jag fattat att jag kan vara lycklig utan en del saker i mitt liv. Men jag ska inte gå in på dom för det kan såra en del. Som jag vet att dom läser detta fast dom kommer aldrig erkänna det. men Sofia fattar nog vad jag menar när jag skriver detta. Det finns vissa människor som jag klarar mej utan! Jag behöver dom inte. För vart har ni funnits? Inte här iaf.

Jag ställer alltid upp på mina vänner, ALLTID. Och detta är inte nåt jag bara skriver, utan jag ställer alltid upp. Och jag dömer inte, utan jag säjer min åsikt och vad jag tycker att just denna kompisen ska göra. Mina kompisar vet att dom kan prata med mej om allt. Absolut allt. Visst ibland kan jag skratta, men i slut ändan så får dom alltid nåt bra tips eller råd ifrån en kompis. Och det är ju det absolut viktigaste och att jag har funnits där.

Jag har ändrats väldigt mycket, Jag har gått ifrån att inte bry mej till att bry mej. Jag bryr mej om min framtid nu. Jag bryr mej om dom som är runt mej (Det har jag alltid gjort! Men inte på det sättet som jag verkligen gör nu) min familj & mina vänner.

Jag vill att ni ska veta att vad det än är så ska ni veta att ni kan prata med mej, Om vad som helst.!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar