Jag blir hemma resten av denna veckan, eller ja dom två dagarna som är kvar. Har ingen ork riktigt. Jag börjar på Måndag! Mamma får ringa och avboka mötet imorn och boka in ett nytt. För det är absolut viktigt!! Så Måndag here i come!

Jag känner mig trött men samtidigt inte. Det kanske kan bero på att jag har varit sjuk eller nåt annat. Vet inte riktigt, tror det beror på att jag har varit sjuk. Men får hämta mer engery. För det är en hel vår termin kvar till sommaren. Med lov of course! Min engelska är lite svajig. Måste verkligen tillbaka till skolan!! Heheh.

Har tänkt mej ta väldigt många prov i matten nu, eller ja måste ta 7 st nu på vår terminen, för att bli godkänd och till och med  VG i Matte. Ska satsa på VG tror ja. Iad som jag känner nu. Men igentligen skulle det vara kul med MVG men först och främst VG och MVG i engelska,svenska och SO. Det ska det iaf bli.

Känner mej riktigt taggad inför vår terminen, och det gör mej väldigt glad!!!

Vi hörs imorn, ska äta nåt och sen krypa i säng. Godnatt! :))

12 Dagar in på året har gått och jag är lite förvirrand på saker och ting. Men det är vell så också? Det är ju nu faktiskt gymnasie verkligen gäller. Det är inte "Det tar vi nästa år" eller "Det behöver jag inte tänka på nu" längre. Utan nu är det NU och inte SEN. Och sen är det allt annat. Tankar och frågor kring allt som har hänt? Saker som har hänt som jag aldrig kommer ha få svar på? För det är ingen som har svaren. Och även hur kommer allt bli? Det vet ingen riktigt, saker ändras ganska fort. Men ändå.. Kommer jag vara lycklig om ett år? Kommer jag gå det gymnasie jag vill? jag tror att dom frågorna snurrar i allas huvud just nu, Iaf dom som ska söka gymnasie och som håller på att starta ordenligt. Jag tänker tillbaka på när jag var liten. Hur allt var enkelt. Inga problem, visst hade man problem då, men inte sånna som nu. Och då löste alltid någon det åt en, Mamma eller syrran eller mostrarna. Alltid någon. Men en del problem kan dom inte lösa åt mej nu, utan jag måste ta itu med dom själv. Och det känns så jobbigt ibland. Stressen tar liksom över. Och jag vet att stressad behöver jag inte vara. alla säjer det. Men jag är det ändå. För det är den jag är. Stressad hela tiden. Blir nervös för en liten sak som att prata i telefon med någon som jag inte känner så bra, eller som jag känner fast aldrig pratat i telefon med. Det är den JAG är. Och jag vill ändra på det. Tro mej, verkligen! Men det är bara så svårt.

Dom som inte kan acceptera mej för den jag är och som tycker att jag ska ändra på saker? Varför är du min vän? Om du inte accepterar mej?

Varför vill du vara min vän om det är så himla mycket som du vill ändra på?

Frågor som inte jag kan svara på. Utan det är bara patetiskt, klart man får tycka vad man vill om folk, det kan ju ingen bestämma åt en.

Jag kan döma personer ganska snabbt. Men jag erkänner oftast när jag har dömt någon fel. Men jag litar på min känsla. För den har aldrig ljugit för mej. Jag litar på min gåva, att jag känner när folk är ledsna,arga,glada, om dom ljuger eller övrigt. Jag visar inte alltid när jag vet saker som att nån har ljugit eller nåt sånt. Men jag vet alltid! Och det sitter alltid kvar. Det glömmer jag aldrig!

På dessa 12 dagarna har jag fattat att jag kan vara lycklig utan en del saker i mitt liv. Men jag ska inte gå in på dom för det kan såra en del. Som jag vet att dom läser detta fast dom kommer aldrig erkänna det. men Sofia fattar nog vad jag menar när jag skriver detta. Det finns vissa människor som jag klarar mej utan! Jag behöver dom inte. För vart har ni funnits? Inte här iaf.

Jag ställer alltid upp på mina vänner, ALLTID. Och detta är inte nåt jag bara skriver, utan jag ställer alltid upp. Och jag dömer inte, utan jag säjer min åsikt och vad jag tycker att just denna kompisen ska göra. Mina kompisar vet att dom kan prata med mej om allt. Absolut allt. Visst ibland kan jag skratta, men i slut ändan så får dom alltid nåt bra tips eller råd ifrån en kompis. Och det är ju det absolut viktigaste och att jag har funnits där.

Jag har ändrats väldigt mycket, Jag har gått ifrån att inte bry mej till att bry mej. Jag bryr mej om min framtid nu. Jag bryr mej om dom som är runt mej (Det har jag alltid gjort! Men inte på det sättet som jag verkligen gör nu) min familj & mina vänner.

Jag vill att ni ska veta att vad det än är så ska ni veta att ni kan prata med mej, Om vad som helst.!

Det känns fortfarande i kroppen att man inte är helt fri ifrån att vara svag. Gick bort till ica förut med Sofia, och jag kände direkt att det var ingen bra ide. Det snurrade helt i huvedet på mig. Usch. Sofia gick hem ifrån ica sen hon och jag gick hem till mig och jag tänkte bara hur fan ska jag ta mej hem om det fortsätter och snurrar så här?? Men jag klarade mej hem men det var nästan på gränsen. Men behöver ut och få frisk luft också. Kan ju inte sitta och vänta på att styrkan ska komma tillbaka.

Iaf. Det var sköönt att träffa Sofia idag!! Verkligen. Prata lite och så. Det känns alltid skönt och bra att ha nån som man kan prata med om man skulle bara behöva prata om ALLT. För det gör verkligen vi, vi går ifrån allt till allt. Hehe. Ska träffa henne imorn också. Verkligen. Får se vad vi hittar på då. Försöker få lite idér. Men det finns inge att göra här?! Det finns det verkligen inte. Stå ute och frysa på en plats i tre timmar? Nej tack, det står jag över. Men sitta inne och kolla på en film i tre timmar är heller inge kul. Då helt enkelt får man göra det bästa av situatuionen. Och det är?? Heheh.

Allt får mej bara att längta till sommaren. Ge mej sommar!!! Då kan man iaf vara ute utan att frysa fast man får mygg bett men de får man ta. För jag vill ha värme. Det märks nog nu hur mycket jag ogillar vinter. Det är flera månader till sommaren. Men jag hoppas de kommer gå fort. För usch amejjen, va ja ogillar vinter.

Imorn äntligen får jag "GÅ" till plugget, ja det har varit lite tråkigt att sitta och inte göra nåt speciellt nu dom senaste 2 dagarna. Och det låter inte likt mej att jag "längtar" till skolan heller. Men jag längtar tills socialt umgänge verkligen!

Idag äntligen ska jag träffa Sofia, vi har inte träffats sen i Torsdags, och det är för långt till o med för oss :)) Så idag blir det ändrig på det, vi får se vad vi hittar på.

Jag kan funderat länge på det här, men jag vet ändå inte. Jag vill bli blong igen som jag alltid har varit, för alla säjer att det är Mikaela. Mikaela är inte brunett. Och jag trivs bäst i blont, men det sliter så extremt på håret. Och det behöver inte mitt håt. Så därför funderade jag på ett tag att låta min riktiga hårfärg komma ut och sen göra slingror kanske? Men det kommer ju ta år innan min riktiga hårfärg kommer ut,för mitt hår är så himla förstört så det tar tid att växa. Så då ångrade jag mej lika snabbt. Men blond igen det ska jag bli nu till våren, inge datum bestämt men det ska jag bli iaf. Funderar på April eller Maj. Inte senare än Maj iaf. För Blond är jag i själen.

Hehe, jag föddes yup kritvid i håret och hade blont hår sen ända tills jag var 5 eller 6 tror jag. Min riktiga hår färg nu är svår att söja vad den är, men det är iaf på den ljusa sidan. Inte på den mörka. Men när jag hade blont hår så såg det ut som om jag hade svart hår igentligen men det har jag inte.

Riktigt svårt detta ni :)) haha!

Men blond blir jag igen!

Jihooo, äntligen åker tomtarna ner. Men mjao det är mycket jobb. Det är inte bara att plocka ner allt. Utan det är städning sen också. Men jag sköter det på mitt rum ja!! Jag har hjälpt till att plocka ner alla tomtar medans Cassi till exempel bara har suttit och kollat på TV! Så mitt rum ska städas men resten lämnar jag till Mamma och Cassi :))

Ibland är det bara för mycket för mig, ibland är det bara ett fel, jag vill långt bort härifrån med blåljusen på..

Hur svårt är det igentligen? Att verkligen förstå nåns känslor?

Måste faktiskt säja det att väldigt många är blinda.

Men dom är vell rädda, rädda för det som finns om dom tittar.

 Jag vill att du ska se. Se vem JAG är

Var inte länge sen jag vaknade, men är så himla uttråkad så det är inte klokt. Idag ska jag göra nåt, igentligen skulle Mamsen ta bort tomtarna och sånt idag, men jag tror nte det blev nåt för henne med det, för hon kände inte för det. Heheh det går också. Men jag måste verkligen göra nåt?

Har nån nåt tips på vad man kan göra när man är uttråkad? Och jag får ju inte precis vistas ute med andra heller, så det är ju great. Kanske tar en promenad med Siri sen, hon behöver komma ut nu när moster är sjuk och syrran är i sälen. Men frågan är, känner jag för att gå ut och börja gå när jag fortfarande är svag i kroppen?? Jag tror bara att jag kan få svaret på den frågan om jag går ut och går.

Men också så är jag inte riktigt med idag, drömde en dröm inatt, vet inte vad det blir med mina drömmar, men dom blir mer och mer intressanta och dom säjer mycket. Dom slår inte precis in eller nåt sånt, än så länge. Men dom har mycket att säja. Det har hänt saker som har påminnt om dom, det har det. Men själva drömmen har aldrig slagit in. Men iaf, denna drömmen var så konstig, den tog mej tillbaka 5 6 år tillbaka, och det var jag och du igen. Vi pratade som vi gjorde förr. Saknar det ibland faktiskt. Allt med dej och så, du var en så otroligt bra vänn. Vi växte upp. Eller ja, det var vell mer jag som växte upp. Du var ju i min ålder som jag är i nu. Men det känns fel ändå att inte ah en sån kontakt idag.